Med ståltråd, papier-maché och lufttorkande lera växer många av mina kvinnofigurer fram. Oftast har jag inte en klar bild över hur de ska bli, utan figurerna växer fram och får olika uttryck beroende på mitt humör och vad som händer omkring mig.
Med enkla material och metoder kan jag vara fri i mitt uttryck och mer koncentrera mig på vad jag vill ha sagt.
Under en period har jag jobbat med temat ”på väg”. Ett spännande tema som kan tolkas på många sätt; flykt från krig och klimatkatastrofer, uppbrott, nå sina mål, den inre resan, etc. Tolkningen avgörs av betraktarens egen situation. Deras tankar och berättelser ger mig ofta inspiration till nya figurer.
Människor är i grunden ganska lika och har samma behov, problem och drömmar. Samtidigt blir vårt samhälle mer och mer polariserat. Med mina figurer vill jag lyfta fram våra likheter istället för olikheter.
Jag vill väcka tankar och skapa empati med min konst, gärna med en blandning av allvar och humor. Om jag kan locka till ett igenkännande leende har jag lyckats!
