Jag sitter här med en röd ballong i handen. Den är lätt, nästan som om den inte finns, men ändå bär den på något tungt – en påminnelse om allt jag håller fast vid. I den tysta världen omkring mig känns det som om allt är stilla, men i mitt hjärta flammar något.
Ballongen är en symbol för något jag inte kan se, men som jag känner: friheten att släppa taget om det som håller mig tillbaka. Den är skör, och ändå stark. Jag vet att jag måste våga släppa den för att kunna flyga, för att kunna vara den jag verkligen är.
Så här är jag, mellan att hålla fast och att släppa. Och kanske, kanske är det just här, i denna balans, som friheten verkligen börjar.
Ylva